Sidor

lördag 4 augusti 2012

Listigt

I våras då vi skulle byta fönster var det särskilt ett fönster som bekymrade mig, köksfönstret. Detta av en enda anledning, listerna. Eller är det kanske smygarna det heter? Då vi köpte detta hus var det bl.a. för att det var "färdigt". Här var inget som direkt behövdes göras. Vi var till och med nöjda med färgerna i de flesta rummen. Varken Maken eller jag var så intresserade av bygg-och renoveringsarbete. Vi höll precis på att bilda familj. Med små barn hade vi varken tid, pengar eller lust till några större projekt. Men men, var sak har sin tid och allteftersom tiden gick avlöste projekten varandra. Vi har lärt oss lite i taget, såväl av andra som delat med sig av sina kunskaper som av våra egna misslyckanden men även av lyckade projekt.

Lång inledning, till saken. Lister, smygar eller vilket det korrekta ordet nu är. Då vårt hus är "renoverat" eller "fixat" i olika omgångar både av de som bodde här innan vi flyttade in och av oss, är inte allt enhetligt överallt. Det stör mig inte nödvändigtvis, så länge jag kan se en harmoni i det. Här skulle jag kunna landa rätt långt iväg, så tillbaka till lister/smygar. Runt dörrar och fönster i den äldre delen av huset på nedre botten sitter det (eller satt vad gäller våra fönster), som jag tror, orginallister. Dessa tycker jag är väldigt vackra i sin enkelhet.

Då våra fönster skulle bytas var min första fråga till de företag vi hade på besök här, kan man behålla dessa lister/smygar? Svaret blev, dessvärre, genomgående nej. Allt skulle ut och bort och det gick inte att spara dem. Suck. De kunde heller inte ta det så försiktigt att de kunde lova att spara dem intakta. Däremot skulle det ju väljas nya att ha runt om. Då ville jag väl ha allmogelister, trodde de. Nej, fullt så enkelt är det inte. Då tar jag hellre raka, platta, diskreta och rätt osynliga dylika. 

De jobbade på med att byta våra fönster och snabbt gick det. Nya lister/smygar sattes dit, men inte vid köksfönstret. Där kunde de inte få till det riktigt så de kände sig nöjda. Frågan blev då, kunde vi möjligen fixa det själva. Ja, så vill vi ju inte ha det. Därför blev det nödvändigt att ta tag i detta på allvar nu. Vi insåg att vi inte skulle kunna hitta den typ av list vi ville ha i ett byggvaruhus. 

Då jag är i stan, brukar jag parkera en liten bit från själva centrum av centrum. På väg mot de mer centrala delarna passerar jag en byggvårdsbutik och tänk, ibland passar pusselbitarna i varandra helt perfekt. Ja, de hade inte öppet, men de finns på nätet så när jag kom hem blev det lite googlande. Och efter några tryck hittade jag dem och deras mailadress. De svarade snabbt och svaret jag fick gladde mig. De hänvisade till en lokal såg, inte långt från där vi bor, med bifogat telefonnummer. 

Lördagen var bästa dagen att åka dit, om man hade ett ärende av vårt slag. Med en list i handen åkte jag dit. Och tänk, efter en del letande, hittade han en likadan list rätt långt inne i en hörna i ett av förråden! Underbart!

Än var det inte klart. Vi hade hört av en god vän att det är föga lönsamt att bara beställa någon enstaka bit i taget, för att det kostar en hel del att ställa in maskinen. Japp, detta stämde då jag frågade. Ännu hade vi inte hittat några järn heller. Då går vi till nästa förråd, där dessa förvaras, och tänk det fanns precis de jag skulle ha! Givetvis beställer vi till vårt köksfönster, men även så att vi lite i taget ska kunna byta runt dörrar och fönster i resten av de gamla delarna av huset.

Det känns nästan lite som ett detektivarbete att sakta men säkert ta sig fram till det man vill ha. Det finns ett talesätt som säger att målet är ingenting vägen är allt, men så är det inte i detta fallet. Vi hade ett mål för vårt sökande.


Detta är innan bytet av fönster, bäst att dokumentare så gott det går. Snickarna var snälla och sparade en längd till mig, som jag kunde ta med då nya lister skulle beställas.


De nya listerna, omålade men tillsågade i sina längder av Maken och mig.

Ja, det krävdes lite list för att hitta de lister jag ville ha.


Blommorna i vår, just nu, orensade entrérabatt. Lavendel så klart och en ros som heter Nina Weibull.


Rosor och lavendel är vackert ihop, tycker jag. De lär även trivas ihop, har jag hört eller läst någonstans.

Det kan bero på att rosorna kanske ska gödslas lite mer än jag gjort eller kanske något annat, för jag tycker att det ser ut som om lavendeln har tagit över och dominerar rabatten. Därför undrar jag hur bra rosorna egentligen trivs nu? 


Ha en skön helg.

1 kommentar:

  1. Vad roligt att det löst sig med listerna! Chrille blev glad när han hörde att du löst problemet.
    Blommorna är jättevackra. Kramen

    SvaraRadera