Sidor

söndag 29 juli 2012

Födelsedagskalas

Igår var vi på kalas. Min ena systerdotters äldsta son fyllde 12 år. Vart har de åren tagit vägen? Det är så trevligt att träffas och sitta ner och prata en stund. Dessutom bjöds det på god fika, med mumsig jordgubbstårta efter det.


Eftersom jag börjat presentera lite katter, kan jag ju fortsätta när nu tillfälle ges.

Här nedanför missade jag att stänga av blixten, igen. Därför ser det ut som om han sitter och sover.


I denna familj bor också en kise, Fille Filosof. Vi kallade honom Filosofen, för att han var så lugn hela tiden som kattunge, såg ut som om han satt och filosoferade då de andra kattungarna lekte och stojade. Ferdinand hade vi också kunnat kalla honom, "Jag vill hellre sitta här och lukta på mina blommor".


Här var blixten avstängd. Det var tillräckligt ljust ändå.

Han är en fantastiskt mysig och gosig katt. Han sträcker gärna ut sig i hela sin längd på golvet, företrädesvis på rygg, och bara njuter. De flesta katter brukar inte vilja bli burna "på rygg", eller som man bär ett litet barn med ryggen ner och magen upp med huvudet vilande på armen. Det vill Fille, han bara njuter och myser. När han inte ligger och tar igen sig, kör han sina race genom huset.

Han har det så underbart gott hos sin helt underbara familj. Han blir härligt bortskämd på alla sätt, vilket ljuvligt liv för en "liten" katt. Han är inte så liten längre, utan en rätt välväxt herre. Precis lagom är han.

Ha en härlig dag!

lördag 28 juli 2012

Lite jobb, lite vila

Trots lite mulen, halvmulen morgon och förmiddag igår så klarnade det upp framåt lunchtid. Då packade vi badväskorna och åkte till stranden. Varmt och gott var det, så varmt att till och med jag kände att jag var tvungen att bada, för att få någon svalka. Det är slutet av juli och jag badar i havet för första gången i år! Jag vet inte vilket det säger mest om, sommaren eller mig.

Innan vi åkte iväg hann jag i alla fall med tre sidor dörr. Det är ju någon vecka sedan jag började med dörrarna, men när vädret bytte skepnad infann sig känslan av sommar, då är det skönt att komma ut och till havet. Vi har rätt många sidor dörr har jag kommit på, men innan ledigheten är slut ska de väl vara färdigmålade alla.

Maken kände ingen dragning till stranden, utan han kämpade istället tappert vidare här hemma. En guldstjärna till honom som göt klart plattan till badtunnan, trots hettan.



Då man gjutit är det viktigt att man vattnar, för att förhindra sprickor, har jag lärt mig. Maken vattnade igår, men i natt tog naturen själv hand om vattnandet. Vi vaknade någon gång då natten övergick i morgon av ett ljudligt skyfall. Maken sa att det dessutom hade åskat, det märkte inte jag, förmodligen var det innan jag vaknat.


Ha en härlig dag!

fredag 27 juli 2012

Sommar

Lite väder igen, men vilket härligt sommarväder vi fått. Jag har varit på stranden tre dagar i rad. Dessförinnan hade jag inte varit på stranden, för att sola, alls i år. Man får passa på att njuta av solen och värmen nu.

Jag älskar att läsa, både med ögon och öron. Det brukar bli en blandning av lyssnarböcker och vanliga böcker. Lyssnarböcker är bra, för man kan förena nytta med nöje då man läser dem. Samtidigt som man lyssnar kan man promenera, diska, stryka, laga mat, måla, ja väldigt många saker. På stranden blir det vanliga böcker, att läsa med ögonen. Det är så bra, för då känns det som om jag gör två saker samtidigt, jag läser och jag solar.

I förgår på stranden läste jag ut en väldigt trivsam och lättläst bok, "Potensgivarna". Författaren till denna bok, och fler därtill, heter Karin Brunk Holmqvist. Tidigare i våras läste jag min första bok av henne, "Rapsbaggarna", även den en härlig bok. Båda dessa böcker är skrivna med kärlek, värme och en hel del humor. Jag kan verkligen rekommendera dem. Det ligger ytterligare en av samma författare i bokhyllan och väntar, "Kaffe med musik". Fast den får vänta lite till, jag har en annan, helt annan genre och författare, på gång på stranden nu. Då jag inte är där, är det målning som väntar och då har jag en lyssnarbok i öronen.

Här ser lite mulet ut ännu så länge, så då frukosten är avklarad får jag ta tag i målningen av de dörrar, på övervåningen, som jag har kvar. Sen är det bara att vänta och se om det klarnar upp under dagen och då kan jag nog inte låta bli att åka till stranden en liten stund.


Det är inte här vi brukar bada. Men väl en bild från en del av vår vackra skärgård.

Ha en bra dag.

måndag 23 juli 2012

Gustav får en kompis

Nu har även Happy flyttat. Hon vägde 1942 g idag. Kanske kommer hon att få ett nytt namn, vi får se vad det blir. Jag skriver Happy så länge.

Det var så roligt att träffa Happys nya familj igen. De är underbara människor. Det känns så skönt att få förmånen att anförtro dem "vår" lilla kise. Jag är så glad över alla fyra nya, eller egentligen nygamla, familjer "våra" små kisar fått.

Dit Happy flyttar finns också en kattkompis, Gustav. Denna underbara katt. Han kommer också från oss och han bodde kvar hos oss rätt länge. Vi kunde inte hitta rätt hem till honom, förrän dessa underbara människor dök upp. Vi pratade idag om hur gammal han var då han flyttade till dem. Han var nio månader, så han bodde kvar här rätt länge.

Han är en crememaskad hane, med mycket charm. Gustav är en katt som har mycket att stå i. En av hans specialiteter är t. ex. att tvätta familjens strumpor. Han går då och hämtar dem, det spelar absolut ingen roll om det är stängt. Gustav öppnar lätt, tar strumporna, bär dem till vattenskålen, där tvättar han. Han brås nog på sin mamma, Candy. Hon tvättade visserligen inte våra strumpor, men väl de leksaksmöss hon fick tag på. Hårtofsar älskade hon, först att leka med, sedan att tvätta i vattenskålen.


Här har han hittat en lite annorlunda sovplats, i en skål som stod framme. Våra katter brukar sällan eller nästan aldrig gå och lägga sig i kärl på bord och bänkar, men det har bevisligen hänt. Och jag måste, något motvilligt, erkänna att det blir lite småtrevliga bilder.


Så här såg Gustav ut då han var runt fem veckor. Det är inte så mycket kontraster på en ung crememaskad birma. De ser vita ut relativt länge, om man jämför med andra maskfärger.


Här ligger Gustav (t. vänster) tillsammans med sin lila kullbror, Nike. Goa grabbar.


Mysigt att ligga nära. Yamina låg här först, Gustav tyckte det såg gosigt ut och ville också sova just där.


Det ser nästan ut som om han hänger i baren, här på en av kökets barstolar. Annars vet jag egentligen inte om han sitter eller ligger. Så här brukar även Lilla Blå gilla att "hänga".



En liten solkatt.


Så skönt att sträcka ut.

Happy har saknat sina syskon sedan de flyttat. Hon har flera gånger dagligen gjort försök att dra igång husets andra damer. Ibland har det lyckats, men inte så ofta som hon försökt. Då har hon busat lite med oss istället. Denna lilla dam har varit först på allt och en väldigt aktiv liten katt, alltid något på gång. Vi tror och hoppas att hon och Gustav kommer att få mycket roligt ihop.

LYCKA TILL med Happy önskar vi er!

På besök

Efter att ha lyssnat på morgonens väderrapport kan man frestas att tro att sommaren är på gång. I alla fall i några dagar. Ännu så länge finns dock detta vackra väder endast i teorin, inte i realiteten, inte i vår del av landet ska jag kanske tillägga. Himlen ser just nu jämngrå ut, inte någon sol alls som tittar fram bakom molnkanterna, än...

Igår hade vi sol och skönt väder här. Det blåste mellan varven, men det var ändå skönt. Vi trodde nästan att vi tagit med oss lite vackert väder från andra änden av vårt vackra landskap, där vi var i lördags. Det var soligt hela vägen dit, vad jag kunde uppfatta även då vi var där. Då vi åkte hem mötte vi någon regnskur, lokalt.

Vi var på besök i det sydvästra hörnet av landskapet i lördags. Där hälsade vi på två av "våra" kattungar, sååå roligt och trevligt det var från början till slut. Tack snälla Lena med familj för god fika, trevligt umgänge och spännande fotboll. Så fantastiskt härligt att få möjlighet att träffa er och era katter. 


Här är Ester, eller S*Va-lehtos Eternity of Energy, som hon heter i sin stamtavla. Så vacker hon har blivit. Hennes färg heter blåsköldpaddsmaskad. Det innebär i praktiken att hon har både blått (ser ut som grått) och creme (ser cremefärgad eller ljusbeige ut) på sina "points", dvs där maskningen framträder.



Kan bara inte låta bli att sätta in en kattungebild på Ester också. Det märkliga var, då jag letade efter en bild från hennes kattungetid, att jag inte kunde hitta så många bilder att välja på. Kanske det inte skulle vara så konstigt, om jag inte tagit så många bilder, men det har jag gjort. Jag tog mängder med bilder på dem. Var har de hamnat??? Det enda att göra är att sätta igång och leta.



Ozzy Buz, gymnazten. Han utvecklade och förfinade en intressant egenhet, bland många andra, att mitt i lek, klättring, eller vad han höll på med, klia sig. Foten for upp till bakom örat, och kli kli, samtidigt som han fortsatte med det han egentligen höll på med. Jag har sett kattungar göra så tidigare, men inte så mycket och så ofta som Ozzy.



Här leker de båda goingarna tillsammans, eller nästan i alla fall. Det har gått fantastiskt bra för dem att flytta ihop.

Något jag glömde, mitt i allt, var att stänga av blixten. Det blev alltför många bilder med röda ögon. Att "plocka bort" det röda ska väl gå, fast det har jag inte lärt mig än.

söndag 22 juli 2012

Ovanligt vanligt växlande väder

När man vaknar på morgonen kan man mötas av en klarblå himmel utanför fönstret. Man tänker då, "idag kan det inte bli något regn med denna blåa himmel, äntligen dags för en stund på stranden..." Det behöver inte gå så mycket längre tid än att kaffet hinner gå igång, Mimmi få frukost och det är dags för henne att gå ut en sväng... igenmulen grå himmel, regnet hänger i luften. Vart tog strandvädret vägen?

Ja ja, det går väl inte att göra så mycket åt vädret annat än att prata om det, ett outsinligt ämne. Eftersom vi nästan glömt var stranden ligger, får vi sysselsätta oss hemma på bästa sätt, efter bästa förmåga, vilket i praktiken innebär att vi snart har målat om det mesta av de gamla delarna av huset, inne. Utgår man från detta har det varit ett lysande semesterväder. Golv och trappa har slipats och målats, väggar, dörrar (och runt de samma också) och runt fönster likaså. Till och med elementen har fått sig en omgång.

Då vädret någon enstaka längre stund varit trivsamt soligt och varmt (eller nästan, inte för mycket blåst) har Maken dessutom påbörjat ett intressant projekt ute. Inte kunde jag väl ens i min vildaste fantasi tro att vi skulle hinna så här mycket.

Allt började i vintras, då vi efter lite olika turer beslutade oss för att vi behövde byta fönster, det visste vi innan, men att vi också skulle göra det. Då fönstren var bytta hade vi ju ändå flyttat möbler, så då kunde det passa att slipa golvet i det större rummet. Sagt och gjort, slipat och lackat, det blev jättefint, tycker vi. 

Då dessa saker var åtgärdade, syntes tapeternas brister alltför tydligt. Lika bra att fixa även detta då vi ändå är igång. Dra bort lite gamla tapeter, spackla, slipa, klistra upp väv, måla på den, måla dörrar, runt dessa och runt fönster (nerkortad version av förloppet). För varje sak man gör, ser man två, tre ytterligare projekt man skulle behöva ta sig an. Så det ena har lett till det andra, snart sätter vi stopp för denna gång, för man kan verkligen göra hur mycket som helst. Om inte annat kan man alltid ändra lite någonstans... 

Utgår man från jobbet vi lagt ner denna sommar, kan man säga att vädret varit ok, annars hade det inte blivit så mycket gjort, det är helt klart. Till saken hör att trädetaljerna härhemma var i stort behov av att bli tillfixade. Det var många år sedan vi gjorde det senast. 

Jag hade lite funderingar på att lägga till lite "före-efter-bilder". Sonen hade ett annat namn, som kanske kan var mer passande och lite roligare, working progress. Tanken är väl mer då att se hur arbetet framskrider, lite i taget. Här finns försök till sådana bilder från vår trapprenovering, som för övrigt inte är riktigt klar än.


Till höger om/i trappan hade vi en spalje, där vi hängde ytterkläder, tidigare. Denna har Maken tagit bort. Jag hann dock inte fram med kameran i tid. Det kan hända att det dyker upp något äldre kort lite längre fram, om jag hittar något där man kan se hur denna spalje såg ut, mer eller mindre tydligt.



Det blev inte exakt samma vinkel, men det går ändå att se att något hänt. De sandpapper som ligger utlagda på vissa steg, ligger där för att markera vilka steg det går att gå på. Vi målade vartannat steg och lät dem torka, då de torkat målade vi de andra. Vi i detta fall var Sonen, till viss del, och Maken, till stor del.


Lite längre upp i trappan. Trappstegen och de målade detaljerna är delvis slipade här. Sonen slipade trappan, på sin lediga dag.



Nästan samma vinkel.


Här syns lite av trappan och lite mer av hallgolvet uppe. Golvet är grundmålat med häftgrund här. Tidigare var det ett lackat furu-eller grangolv.


Nu har även lister, element och dörren som syntes på förra bilden, fått ny vit färg på sig, det hade de inte då.

Golvet har Maken målat fyra(!) gånger. Det blev så för att jag ville ha det blankt, så blankt som möjligt. Det visade sig vara svårare än jag trott från början att hitta färg, som stämde in på önskan av resultat. Möjlighet att få "blankast" resultat fick man genom att använda oljebaserad färg, men då fanns den haken att oljefärg har en tendens att gulna med tiden och det är vitt golv som önskas. Denna sammanfattning är min tolkning av den fakta jag fick i färgaffären jag gick till. Så jag får väl reservera mig för eventuella faktafel. Det var i alla fall det vi utgick ifrån då vi gjorde som vi gjorde.
  

lördag 14 juli 2012

Honey till Puh

Idag har den tredje lilla kattungen flyttat. Hennes vikt för dagen, 13,5 veckor gammal, är 1473 g. Hon har hela tiden varit minst i kullen och är fortfarande det. Det känns så tyst och tomt. Nu har vi bara en liten kvar (hon som varit störst i denna kullen hela tiden) och hon flyttar om lite mer än en vecka.

Honey, som flyttade idag, kommer att bo ihop med Puh :-). Visst måste det väl vara så att Puh älskar Honey (honung). En underbar familj väntar på denna lilla tjej. Hur mycket Puh har väntat återstår att se. Puh kommer också från vår uppfödning, en ljuvlig katt. Han var lite äldre då han flyttade, så man lärde känna honom på ett annat sätt. Hur många gånger han höll på att få oss att falla för honom, bokstavligt talat, vet jag inte. Han kastade sig för våra fötter och skulle bli kelad med, helst nyss. Även om man försökte fortsätta att gå, kliva över honom, var han snabbt ikapp och kastade sig för fötterna ännu en gång. Till slut var det inget annat att göra än att stanna upp och ta en gosestund, Puh hade tid en stund just då. Han är fortfarande likadan.



Detta är Honey.

Jag ska leta och se om jag kan hitta någon bild på Puh också. Lite tveksam är jag till om vi har någon digital bild på honom. Dessvärre gick nog de flesta förlorade för några år sedan då vår dåvarande dator kraschade.

Jag tror minsann att det lyckades! Denna bild kommer från min hemsida och det är en av mina favoritbilder. Ja, motivet alltså, för kvalitén är absolut inte den bästa. De hade busat runt och, på kattungars vis, blivit trötta mitt i leken. Från början hade vi en växt i denna krukan, det syns lite svaga spår av den till vänster.  

Kattungarna på bilden är Ludde, Puh och Ventu. De är födda 2004.




LYCKA TILL med Honey önskar vi er!

torsdag 12 juli 2012

I glada vänners lag, enligt glada vänners lag eller på glada vänners lag...

...ja, vilken som av dessa överskrifter skulle kunna passa. Vi har tillbringat ett dygn tillsammans med goda glada vänner i en stuga på en skärgårdsö. Innan vi åkte dit tänkte jag "...så trevligt detta är, har man gjort en sak tre år i rad kan man väl nästan kalla det för en tradition...". Oj oj hur var det ställt med den tidsuppfattningen? Mycket riktigt var det tredje gången gillt, men det visade sig att det dessutom var tre(!) år sedan... och vart tog de åren vägen? Det kändes som igår. Men ingen ide´att diskutera emot här. De åren vi varit där och träffats under liknande former var noggrant ingraverade i vandringspokalen.

Då vi träffas, oavsett om det är denna sommarträff i vännernas sommarstuga eller hemma hos varandra, bjuds det på tävlingar av varierat slag. Vi tävlar oftast lagvis "tjejerna" mot "killarna". När vi började umgås hade vi några av våra barn med. Det var genom våra döttrar och deras idrottande vi hittade varandra. Då bestod lagen av "mammorna", "papporna" och "tjejerna". En liten begreppsändring på vägen, men vi förstår vad vi menar. Dessa tävlingar är på blodigt allvar, men mellan dem umgås vi och har det jättetrevligt. Vi äter gott, dricker gott och har, med åren, fått fantastiska och oförglömliga minnen ihop.

Att försöka gå in på person-eller detaljnivå är dömt att misslyckas, dels för att jag inte vet var jag skulle börja och skulle jag väl börja så skulle det vara nästan omöjligt att sluta.

Denna gång bjöds vi på en 7-kamp, fast den blev en gren minus. Resultatet fick vi inte reda på innan vi åkte, spännande. Vi får väl se när var och hur den sjunde och avgörande grenen kommer att avgöras.



Här har vi vandringspokalen. Om man tittar riktigt noga längst bort till vänster kan man se att där står något inskrivet. Det är inteckningarna från 2008 och 2009.


Visst är den fin.



Första deltävlingen avklarad och gott att äta och dricka serverades nere vid stranden. Här avgjordes sen ytterligare två tävlingar. Man skulle lite kort kunna beskriva dem som vattenrelaterade. 


Här är fantastiskt vackert. Det är lätt att bli hemmablind för skönheten man har i sin närhet.


Vilken idyll, precis vid strandkanten ligger denna lilla sjöbod. Man kan se vassen i förgrunden.


Nu är vi tillbaka uppe vid stugan. På terrassen står denna lilla plantering. Väl uppe fikade vi och tävlade vidare i två till grenar, dessa ballong-och bollrelaterade. Då vi återhämtat oss från dessa närmade sig kvällens grill och med den, den sjätte och sista tävlingen i 7-kampen. Den tävlingen var musikrelaterad. Den sjunde grenen skulle ägt rum i tid någonstans här, men det hann att bli för mörkt. Då den nog kommer att bli avgörande för resultatet och grunden till nästa inteckning i pokalen, är vi mycket spända på hur det går där. Vi laddar.

Gren 1: tipspromenad, tjejerna vann
Gren 2: kasta pingisbollar i gryta (större) eller plastask (mindre), båda fyllda med vatten. 1 p för grytan, 2 p för asken, killarna vann.
Gren 3: flytta vatten med sugrör från gryta till två pet-flaskor, så att pennan i varje flaska stiger upp och kan lyftas ur, på tid, tjejerna vann.
Gren 4: ballongfipsning, flytta en ballong fram-och tillbaka en given sträcka, utan att röra/föra med händer, men med hjälp av huvud, fötter eller annan kroppsdel, utom händer. Svårare än man kan tro. På tid. Killarna vann? Fast jag tyckte vi var snabbare...
Gren 5: guidning runt en bana, den som ska ta sig runt har bindel(här mörklagda skidglasögon) för ögonen och styrs runt av kamraterna som talar om hur och vart man ska gå. Då man är nästan framme ska en boll skjutas i mål, straffspark. Även denna på tid. Killarna vann.
Gren 6: musiktävling, intron, titel och artist. Tjejerna vann.
Gren 7: ???
Efter denna jämna kamp är vi så nyfikna...

Så här såg det ut i morse, kanske hade det hunnit bli förmiddag, när vi åt frukost på ön. Solen sken från en klarblå himmel och flaggan vajade lätt i vinden.


Tre månader gamla

Den 11 april i år föddes här en kull med birmakattungar, dessa små är nu tre månader gamla. Två av dem bor fortfarande kvar hemma hos oss. De är bortlovade båda två. Honey ska flytta nu till helgen och Happy i slutet av månaden.


Det är Happy till vänster och Honey till höger.

Detta var den bästa bilden jag kunde hitta på dessa båda tjejer tillsammans i aktuell ålder. Jag ska göra ett nytt försök att få till någon bra bild på dem idag eller i morgon.

tisdag 10 juli 2012

Testing testing...

...ett nytt litet miniprojekt. Hur funkar det om man lägger in ett nytt inlägg samma dag som det förra?

I morse var jag ute och fotograferade vår honungsros. Den är nu i full blom.



Blomsterprakten kommer inte riktigt till sin rätt på dessa bilder, men jag får väl testa från någon annan vinkel i något annat ljus, kanske.


Några röda vinbär kom med av bara farten, jag kunde inte motstå dem. De växer också intrasslade, fast i en buske, det är inte vi som satt dem där. De hittade dit själva. Busken de växer ihop med heter nog rosentry, tror jag. Eller jag är nästan säker, har googlat på det jag hade för mig att den hette, det ser ut att stämma.Vi klippte ner den rätt rejält förra året, så det är inga blommor på den i år att visa upp.

Vilket kalas!

I onsdags fyllde kattungarna tolv veckor. Ett tjatigt uttryck, men tänk vad tiden går fort. Då de är nyfödda känns det som en evighet tills de ska flytta och nu är det dags. Det är skönt att veta att de kommer till så underbara familjer.

Tolv veckor, det skulle firas! Ozzys härliga familj, hans blivande, var här på besök, de hade tårta med, mumsigt :-). Vilken fest det blev en vanlig onsdag. Ja, det visade sig att det inte var en helt vanlig onsdag, bortsett från att våra kattungar fyllde tolv veckor, så hade Lenas familj en hel del att fira. Dessutom kom jag på, när de hade åkt, att vi hade ju en bemärkelsedag till här i huset, Yamina, mammakatt fyllde år :-). Det måste Yamina få vara med och fira lite extra också. Det blev tonfisk till kvällen. Gott gott för en liten katt. De ska inte ha tonfisk för ofta men någon gång ibland, till exempel på sin födelsedag, går det bra.



Tack för god tårta!


Här är födelsedagsbarnet.


Här är de små 12 veckor och en dag, på besök hos veterinären. De fick sin andra vaccination, blev chippade och besiktigade. Allt gick bra :-).

Nu har två av "våra" små flyttat. Den första som flyttade var Holly, den brunmaskade tjejen. Jag höll på att skriva "lilla", men så liten var hon inte när hon flyttade, hon vägde 1634 g. Detta är en bra vikt, inte 13 veckor än. Hon kommer att bo hos en underbar familj alldeles i närheten av där vi bor, knappt en mil bort.




Jag har ju en hel del fototräning kvar... Det är väl det jag får "skylla på", för jag har inte lyckats fånga hennes underbara uttryck på bild. Inte heller har jag fått med hennes fantastiska ögonfärg, mörka och  alldeles klarblå. Vad jag däremot fått med är hennes öron. I denna åldern är det mycket öron på de små kisarna. Det har att göra med att de växer och det gör de i olika omgångar och olika mycket här och där. Om jag utgår från hur hon såg ut då hon var yngre, kommer hon att "växa i" sina öron så småningom. Men men de är individer och man vet inte exakt hur de blir då de är färdigväxta, man kan bara spekulera och då använda sig av sina tidigare erfarenheter.



Nästa kise att flytta var Ozzy. Vikten för dagen var 1608 g, även detta en bra vikt. När han väl hittade den maten han ville ha, började han äta jättebra. Ozzy har också hamnat hos en helt underbar familj. De har varit och hälsat på honom kontinuerligt under hela hans uppväxt här hos oss. Han var bokad, nästan, innan han var född. Nu ska Ester få en kattkompis. Ozzy ska nämligen bo ihop med Ester, som föddes här hos oss förra året:-). En sån lycka!

Nu är ju katter just katter... de gör saker på sitt sätt och så som vi människor ser fram emot saker, så behöver de ta sin tid på sig. Det är inte helt ovanligt att de fräser rätt så rejält på varandra eller den ena på den andra, då man kommer hem med en liten ny kompis. Det kan ta allt från ett par timmar (ovanligt) till några veckor, innan de har accepterat varandra eller den andra. Nu utgår jag från min egen erfarenhet av birmor, som oftast är innekatter, med huset eller avgränsad rastgård som sitt revir. Det kan också vara skillnad om den äldre katten är kastrerad eller ej, åldern kan också spela roll. Det är helt enkelt att relatera till det jag skrev ovan, de är individer. Då de väl funnit varandra har de en enorm glädje av att ha en kompis i samma hem.



Ja, jag kunde inte motstå att lägga ut delar av den serie bilder jag tog under kanske en timmes tid, på Ozzy. Han servade med ett härligt motiv, så mina sk "fotokunskaper" fick hjälp på vägen. I samband med att Lena med familj hämtade honom tog vi en fika, Ozzy bestämde sig för att hålla oss sällskap, antagligen för att hålla koll så att vi inte bestämde något över huvudet på honom, utan hans vetskap. Tilläggas bör kanske att de absolut inte brukar få vara på bordet annars då vi sitter där, denna gång var ett litet specialfall. Fast när vi inte är i närheten har vi inte en aaaning om var de väljer att vara. Nåväl, när han gick och lade sig i skålen, såg han så söt ut, att han fick vara kvar.


Han låg inte stilla, utan flyttade runt, så huvudet låg i alla riktningar där det fanns en utbuktning på skålen i, hela tiden i fullständig vila och totalt avslappnad, katter...

Från en idrottstokig familj till en annan får jag väl uttrycka det så här, att det blev andra övergången på ett år från RAIF till MAIF :-).

Vi önskar dessa båda goingar och deras familjer LYCKA TILL!



söndag 1 juli 2012

Ny månad, ny dag, nya blommor

Med risk för att verka tjatig, så kommer här ännu en bild av vår honungsros. Faktum är att det syns från dag till dag hur de utslagna blommorna ökar i antal.


Det blir från lite olika vinklar idag.


Här är rosens grenar som vuxit upp genom trädet och faller vackert neråt.


Från en annan vinkel, men även här är det grenar som vuxit upp, nästan till toppen av trädet och när det inte fanns mer att klättra på drogs de neråt istället och växer nu på det hållet ett tag.


Från marknivå, det var här vi planterade rosen från början. Den växer fortfarande som en buske just här.



Dagens avslutning blir en annan gulaktig eller orange liten blomma, som jag just nu inte vet vad den heter. Tyvärr har jag kastat lappen med det latinska namnet, som satt fäst på den då jag köpte den. Jag ska försöka forska vidare i vad den heter. Den borde ju ha ett svenskt namn också, för det är inte första året jag ser den. Jag tycker den är väldigt vacker i sin litenhet. Den ser nästan ut som den vore av sammet. 

Just nu växer den i en hink nedanför vår trappa, där jag planterat och placerat den idag.

I övrigt har dagen ägnats åt att rensa ogräs och att rensa tankar. Ja, alltså på något sätt flyter tankarna lite fritt när man rensar ogräs. Ibland tänker man klart och ibland vandrar tankarna vidare utan att man riktigt tänkt dem färdiga, då får man försöka ta sig tillbaka i tankarna igen. Det är rätt trivsamt.