Sidor

lördag 30 juni 2012

Smått och gott

Innan gårdagens åskväder tog fart var Mimmi och jag ute i skogen en sväng. Vi skulle inte gå så långt, därför tog jag med kameran. Nästan precis i början av vår lilla promenad fick jag syn på dessa små goingar. Inte hade jag väl tänkt att det var dags för blåbär redan. Faktum är att jag nog aldrig riktigt reflekterat över exakt när under sommarmånaderna dessa små blå mognar. Nu vet jag, i slutet av juni.

För några veckor sedan fick jag höra att det tydligen är/ ska vara ett blåbärsår i år. Bara under den korta runda vi gick igår fanns där många mogna bär.


De båda bilderna ovan tog jag igår. Bilden nedan tog jag två dagar tidigare. Det är också blåbär, men de växer inte i skogen. De växer i vår trädgård. Så blå har de inte blivit än, för dessa vet jag att de brukar mogna i slutet av sommaren. Man kan nog kanske inte kalla det ris... eller kan man det? Ja, kanske...eller buske? Någon sorts amerikanska blåbär är det i alla fall. Växten (så kan man säga) fanns här då vi flyttade in och den var stor redan då. Nu är det dags att staga upp den på något vis, så den kan växa vidare, utan att brytas av. Det ser ut att bli en hel del bär även här.


Dessa röda små goingarna växer precis nedanför vår yttertrappa. De har vuxit här i över tio år, kanske bortåt femton till och med. Förmodligen är de självsådda på något sätt, jag har en liten teori, men är inte säker på om den stämmer. Goda är de i alla fall.

Från blåbär och smultron till honung. Ja inte riktig honung direkt, men väl en honungsros. En fantastiskt vacker växt då den kommer i blomning. De doftar gott, men inte så starkt. Denna ros planterade vi för några år sedan intill ett av våra äppelträd. Detta träd har inte burit så mycket frukt, men vi ville ändå ha det kvar. Vi tyckte då att det var en god idé att göra som med hagtornet och kaprifolen, låta dem växa tillsammans.

Höst, vinter och vår tänker man nog inte så mycket på att där växer något annat än ett äppelträd, men under några veckor på sommaren syns det knappt att där finns något annat än en ros. Bilden nedan är från igår, den 29 juni. Om man tittar riktigt noga kan man se några små ljusa, gula blommor, inte många än.


Jippiiie, jag lyckades flytta bilderna!!! Rosbilderna nedan är från ikväll och dom satte jag in här senare än de andra bilderna. Från början tyckte de att de skulle vara ovanför gårdagens bild, men det blev ju fel. Dessutom hamnade de över varandra. Med denna smala modell på bild såg det lite konstigt ut, tyckte jag. Då försökte jag flytta dem genom att ta tag i dem och... det funkade. Härligt!

Ja, bilderna här under är alltså från ikväll, kanske lite skillnad, aaaningen. Vi får väl se hur lång tid det tar tills den är så gott som helt utslagen.


Denna dag har jag tillbringat i Kalmar. Ett kort besök på Ikea hann jag också med, så klart, innan jag körde hem. Alltid är det något man "behöver" där.

Fast det var inte på Ikea jag tillbringade den längsta tiden av detta besök norröver och det var, för en gångs skull, inte huvudorsaken heller till att jag åkte till Kalmar. Calmare kattklubb har sin årliga internationella utställning denna helg. Jag hade inte anmält någon katt, men det är roligt att åka dit som åskådare också. Vad gör man på en kattutställning om man inte tillhör dem, som för dagen, ställer ut? Givetvis går man runt och tittar på dessa vackra katter. Tänk så många olika "modeller" det faktiskt finns, kanske inte samma spännvidd som på hundar, där det ju också kan variera mycket i storlek. Man träffar trevliga människor, som man pratar med och man shoppar.

Nu finns där inte så väldigt stor variation på utbudet, om man inte har katt eller i alla fall ett kattintresse. Idag handlade jag några nya vippor, en typisk förbrukningsvara då man har katt. Det blev en boll och en mus att "putta" runt på, även detta en förbrukningsvara. Dessa saker har nämligen en tendens att hamna i dammsugaren, oftast via ett större eller mindre stopp någonstans i slangen. En annan "bra-att-ha-grej" är en roller. Dessa är också förbrukningsvaror, men det finns ett alternativ, någon sorts "borste", minns inte vad den heter just nu. Den varar i alla fall längre än en roller. Två sådana "borstar" köpte jag. Nytt för mig idag var en liten batteridriven insekt, som brummade runt i en matskål på disken till "shoppen". Den såg väldigt intressant ut, ur kattsynpunkt. Själv är jag inte så pigg på att jaga insekter att jag köper till extra.


Behöver jag säga att katterna blev överförtjusta i denna outtröttliga lilla figur. Alla sju, både stora och små samlades runt detta fantastiska bytesdjur. Ett lätt surrande ljud hördes samtidigt som den for runt. Efter en liten stund vågade de putta till den med tassen, då la den sig på rygg. Ingen fara, den fortsatte fara runt, enda skillnaden var att den brummade högre...


En studie i birmaöron. Insekten är någonstans i den riktning mot vilken alla öron riktas.

För att följa upp historien kan jag säga att just nu vilar insekten, avstängd, i en bokhylla. Där får den vila upp sig och hämta nya krafter till nästa gång det är dags för ett litet träningspass.

fredag 29 juni 2012

Kattungarna 11 veckor

Nu närmar sig kattungarnas flytt med stora steg. Det är med ett visst vemod man släpper dem ifrån sig. Även om det på många sätt känns som om deras första tolv veckor går väldigt snabbt, så händer det massor av saker med dem under den tiden. För att inte tala om hur mycket man hinner fästa sig vid dem. Man kan tidigt märka deras individuella personlighet och den brukar bestå.


Trots denna lilla känsla av vemod känner man en oerhörd glädje då man hittar rätt hem för var och en av dem. Då är det plötsligt inte alls lika svårt när de flyttar. Man vet att den lilla katten får det bra och blir en högt älskad familjemedlem.


De allra flesta kattungarna vi fött upp har vi haft förmånen att få följa på det ena eller andra sättet. Många gånger har det varit personliga rapporter, några gånger ett brev eller kort. Nu för tiden dominerar rapporter via facebook eller mail. Visst är det underbart med teknikens under. Ibland har jag varit och hälsat på och då fått träffa katten/ katterna personligen, mycket roligt.


Igår var det i alla fall dags för vägning, kloklippning och andra avmaskningen. Vilket äventyr, kan tyckas, men de var jätteduktiga. Allt gick mycket bra. Tidigare på dagen fotograferade jag dem, så gott det gick. För det är däremot ett äventyr, att få små katter att fastna på bild. Eller i alla fall så som matte tänkt att bilden skulle kunna bli. Jag har några önskningar då jag tar kort på katterna. Oftast kan jag uppnå en av de två första kriterierna jag har, om jag har tur. Dessa kriterier är: för det första en tydlig bild och för det andra att kisen ser så bra ut som möjligt utifrån hur den ser ut i verkligheten och utifrån att det är en birma. Det tredje man då skulle kunna önska är att man lyckas fånga katten/katterna i en alldeles särskild "situation", då den eventuella bilden givetvis även ska uppfylla de första två kriterierna. Det brukar lösa sig genom att de "situationerna" oftast försvinner samtidigt som jag hämtar kameran.


Kattungarna fyllde elva veckor i förrgår, de är flyttklara då de fyllt tolv veckor och då ska de dessutom vara registrerade i sverak, dubbelvaccinerade, chippade och veterinärbesiktigade. Tid för detta beställde jag idag. Vi fick tid på torsdag i nästa vecka.

 Ozzy, 11veckor och en dag. Han väger 1272 gram. Detta är kullens buspojk och myspojk, vaken och med på det mesta som händer runt omkring, för att i nästa ögonblick krypa upp och lägga sig i närmsta knä, antingen för att sova eller för att iaktta de andra och se var han kan komma in i leken härnäst.
 Här är Happy, som för dagen väger 1444 gram. Hon är den av tjejerna som är först med allt, framåt och nyfiken. Även hon brukar, när hon lekt färdigt, söka upp ett knä och gå och lägga sig så hon kan hämta krafter inför nya äventyr i tillvaron.
 Holly är nästan ikapp sin syster med sina 1404 gram. Här har vi kullens lilla drömmare. Hon är inte den som tar för sig och trycker undan de andra i leken, utan sitter och tittar och väntar tills det blir "hennes tur". Är hon själv är hon riktigt vild och lite busig när vi leker. Hon är också en liten mysemise, fast hon lägger sig sällan i knäet, utan hellre bredvid där man sitter.
Här har vi lilla minstingen, Honey. Hon väger 1193 gram. Denna lilla dam är också lite fösynt, men tar för sig i leken. Hon kan komma när de andra ligger och sover och tala om att "nu har jag tid att kela en stund". Då kryper hon upp i knäet och spinner högt.
Ha en bra dag.


torsdag 28 juni 2012

Lite trädgård

Idag vill jag gärna dela med mig av lite bilder från vår trädgård i sommarskrud. Nu när det mesta blommar är det inte alltid man tar sig tid att titta och njuta av det vackra som omger en. Det vackra följs av underbara dofter.


Detta är den utsikt vi förnärvarande har från vår trappa. Ett kaprifolträd... Nej, egentligen är det ett hagtornsträd, "iklätt" en kaprifol. Hagtorn blommar ungefär en vecka under junimånad och är då ljuvligt vacker med sina röda rosenlika små blommor. Resten av året ser inte detta träd så mycket ut, nervissnat och torrt. Vi funderade en del hur vi skulle göra, det är ju sååå vackert en vecka om året. Efter många tankar och några skogspromenader, kom vi på att det kanske gick att sätta ihop dessa båda växter.


De har delat bra på blomningstid och gjort säsongen längre för växtplatsen, om man kan säga så. I år har kaprifolen nästan helt tagit över. Vi har sett alldeles för lite av hagtornets vackra små blommor. Faktum är att vi näst intill missade den. Jag hittade några få små blommor igår när jag var ute på fotojakt.



Vilken underbar doft denna växt ger ifrån sig. Man brukar ju säga att kaprifolen doftar mest på kvällen och visst är det så, men man känner doften även på dagen då man går förbi här.
Så här såg det ut i april förra året, innan alla blad och blommor spruckit ut. 
Här växer de tillsammans. Hagtornsblommorna är nästan överblommade nu. 
 
Det var inte lätt att få en bild på endast hagtornets blommor.
En av mina absoluta favoriter bland blommor är rosen. Detta såväl för dess utseende som för dess doft, dessa tilldragande egenskaper i kombination med dess otillgänglighet med snår och taggar skapar en vacker helhet, som fascinerar.


Den ljusa rosen här ovan växer vid vår infart och fanns här redan då vi flyttade in, för över tjugo år sedan. Den är inte helt vit utan går över i någon nyans av rosa eller kanske det är aprikos. Den blommar rätt tidigt, nu i juni, och doftar helt underbart. Jag vet inte vad den heter.
Denna röda ros växer mellan vår trappa och vårt ena köksfönster. Det är en flammentanz. Den har börjat blomma nu och brukar hålla på betydligt längre än den ljusare rosen ovan. Dock doftar den inte så mycket.


Då vi flyttade in och flera år framåt växte här en annan ros, förmodligen av samma sort, fantastiskt vacker även den. Jag tror den var rätt gammal. Så, efter diverse turer, har nu denna nya ros slagit rot på samma plats.
Ytterligare en doftande favorit, lavendel. Vi har dem växande både i krukor och på friland. De vi har på friland fick jag av en kollega för många år sedan. De som växer i krukor köpte jag i år, de är något mörkare i färgen. För några år sedan jagade jag lite andra färger, vi hade då både rosa och vit.


Jag har upplevt att det är svårt att övervintra lavendel i kruka, fick tipset att sätta ut dem på friland under vintern. Det har fungerat bättre.
Om jag nu ska fortsätta på dofttemat kommer här en annan favorit, luktärt. Fröna hade redan grott och den hade börjat växa en del ovan jord, då jag köpte den hos trädgårdsmästaren. Egentligen ska man ju köpa dessa som frön och så själv, men jag tyckte det blev smidigast så här i år.

Luktärter doftar som när jag var liten, det är något visst.

onsdag 27 juni 2012

Oj, idag igen...

God morgon. Jag gör ett nytt försök. Det sägs ju att repetition är kunskapernas moder, jag har nu tänkt att jobba utifrån detta påstående. Vi får väl se vad jag kommer ihåg och vad jag får ihop idag.

Bilderna lyckades jag få in. Till slut kom de till och med i rätt ordning, trots att jag lagt ett fel först. Jag har ingen aning om hur men det funkade. Det enda som inte riktigt ville sig var att jag försökte byta ut ett foto, det gick inte trots flera olika försök. Jag raderade till och med inlägget, men inte bilden... Något att lära.

Idag kommer bilder på resten av Yaminas kull. Denna gång är det tjejerna, då de är två och en halv vecka och nio och en halv vecka. Ja, det blir ett Ozzykort också, som avslutning.

 S*Va-lehtos Happiness eller Happy, som vi kallar henne. Hon är blåtabby. Det innebär att hon är blå (i våra ögon grå) i masken, med ränder (tabby). Ovan är hon 2,5 veckor, nedan 9,5 veckor.

S*Va-lehtos Holiday eller Holly, som hon kallas hos oss. Denna lilla dam är brun. Det betyder egentligen att hon är svart i sin maskfärg.

 S*Va-lehtos Honey eller bara Honey kort och gott. Hon är också blåtabby precis som Happy.
På fotot här nedan har vi en bild på Ozzy. Han är bruntabby, vilket helt kortfattat innebär att han är brun(eg svart) med ränder.

tisdag 26 juni 2012

Snyggingen


Ozzy, kallar vi denna lilla sötnos. I stamtavlan heter han S*Va-lehtos Handsome, ett passande namn till en snygging.

Idag har vi haft trevligt besök av Ozzys blivande familj. Frukost och en angenäm pratstund blev det också. Jag fick dessutom en hel del hjälp att komma vidare i detta lilla projekt; Tack snälla :-). Så nu ska jag, förhoppningsvis, få in de bilder jag vill ha, där jag vill ha dem. Detta hoppas jag kommer att medföra att inläggen kommer lite tätare.

På fotot härunder är Ozzy två och en halv vecka.

På detta andra foto är han nio och en halv vecka. Han har vuxit en del på dessa veckor.